Jag växte upp vid västkusten med havet och miltals sandstrand, vid ett berg med utsikt till Falkenberg och mot Halmstad. Vi hade verkligen falkar över slätten och många känner till det goda ölet Falcon. Från stadens BB fick jag åka vår första bil, en duvblå folkvagn.

Vi barn lekte i skogen och hade varken daghem eller fritids. Min mamma gav mig inga tider att passa och brukade säga "dom kommer väl hem när de blir hungriga".

     

Gammelmormor kallades den kvinna som är mormors mor och här på bilden 101 år.

      

Jag fick lära mig spela instrument mycket tidigt och trallade schlager innan jag kunde prata. Grannarna hade mycket stora djur och ofta var det min uppgift att hämta mjölkhinken på kvällen. Katten Mizette följde mig överallt de första fem åren.

 

 

Vid fem år läste jag annonserna för min farmor som bodde med familjen. Jag blev snabbt självlärd i versaler och gemena, med bokstäver pappa textat på papprutor från en tårtkartong, med samma bokstav på lappens fram och baksida.

          

Dessa fåglar vi matar kallas i Halland för "pyttor".

Jag deltog i en frågetävling för barn i Folkparken med två pojkar och en programledare från Stockholm. Vi skulle säga ett djur på en bokstav och en kille låg på samma poäng. P var svårt efter en pytonorm och en kille som inte kunde så jag sa pytta. Fel ansåg programledaren men då skrek hela publiken "det är rätt! det är rätt!" och jag fick den mycket stora fruktkorgen.

      

Pappa byggde en lekpark till oss barn med bland annat en lång gunga och Sveriges säkert längsta rutschkana på den tiden.

Vi var inte speciellt sportiga i familjen men tränade yoga och pistolskytte, en nervsport jag senare blev duktig på med min fars moral :"Men man siktar aldrig mot en människa". Skyttar är mycket trevliga och min far var en rolig posör.

Jag tror att min uppväxt är en av de lyckligaste.

  Utsikt över slätten från Falkenberg till Halmstad.

Börja läsa i skolan blev trist men min mamma, som var sångerska, sa att jag kunde lära läxorna utantill och jag brukade lägga ihop boken när det var min tur att läsa.

"För jag kan ju inte ha varit dum i huvudet som har kunnat hålla tusentals sångtexter i minnet."

   Dag efter dag i trappan. 

          

Och åren gick... åk 1...åk 2...åk 3...